Kvinnliga entreprenörer går miste om miljoner i stöd

It och teknik lider av en mansdominerande kultur. Medan 90 procent av svenskt riskkapital går till bolag med manliga grundare, är det just fler kvinnor som behövs för att branschen ska uppnå sin fulla innovativa potential. Institutioner som bidrar med finansieringar är medvetna om problemet och nu sker förändringar som ger dig som kvinna och entreprenör möjligheter du inte bör missa.

Det är nästintill omöjligt att tala om tech-branschen utan att beröra den ojämlika representationen av kvinnor och män. I Sverige som ändå anses vara ett relativt jämställt land är det långtifrån balans mellan könen i frågan om antalet verksamma totalt och på chefs- och ledningsnivå.

För den snabbt växande startupsektorn ser det ännu sämre ut. En klar majoritet av riskkapitalet gynnar nämligen männen, närmare bestämt omkring 90 procent av de svenska riskkapitalbolagens investeringar går till bolag med manliga grundare.

Jämställdhetsproblematiken inom tech är global. Även i Silicon Valley, som brukar hyllas för sin öppenhet och mångfald, ligger andelen kvinnliga ingenjörer på runt 12 procent. 66 procent av Silicon Valleys startups hade förra året inga kvinnor i sina styrelser och knappt hälften hade inga kvinnor i verkställande befattningar.

Kvinnor möter motstånd

En utmaning för techbranschen är att jämna ut balansen mellan kvinnor och män, något som inte bara skulle gynna kvinnor utan även samhället i stort. För diversitet leder som bekant till ökad innovation.

Men det är en stor utmaning. Det har visat sig vara svårt att trots mängder av satsningar locka kvinnor till it-relaterade utbildningar och till arbete inom tech. Man får komma ihåg att det nödvändigtvis inte är ett ointresse från kvinnornas sida som gör att det är obalans, inte heller duger det att skylla på biologiska skillnader mellan kvinnor och män. 

Med anledning av den pågående kampanjen #metoo har den oattraktiva sidan av tech-branschen återigen kommit till ytan, med kvinnors berättelser om hur de utsätts för motstånd, sexism och ständigt behöver hävda sin kompetens. Den så kallade grabbkulturen som finns i branschen bidrar tveklöst till att många aktivt väljer att avstå.

Det förväntade motståndet gör också att kvinnliga entreprenörer går miste om finansiering av sina innovationsprojekt. En internationellt uppmärksammad svensk studie visar hur entreprenörer bemöts på helt olika sätt av riskkapitalister beroende på vilket kön de har, trots samma prestationer. Resultatet av studien är inte överraskande, men likväl oroväckande. Det bekräftar att likvärdig kompetens hos kvinnliga entreprenörer som hos manliga inte anses vara tillräcklig. Och de fråntas chansen att på lika villkor som männen få pengar i stöd.

Jämställdhet på olika plan

Vinnova har uppmärksammat problemet och Jan Sandred på innovationsledningen är just nu ute på en informationsturné runtom i Sverige för att berätta om vad de gör, vad de vill åstadkomma och lyfter att alla är välkomna att ansöka om medel hos dem.

– Det finns en image i vissa kretsar att det inte är någon idé att söka stöd hos Vinnova eftersom man dissar tjejer, bekänner han. En av våra största utmaningar är att attrahera kvinnor att söka, för att vara väldigt krass.

Som Sveriges största finansiär av småföretag besitter Vinnova en position som skulle kunna leda till en förändring. Jan berättar att innovationsmyndigheten sedan ett år är inne i ett omfattande arbete för ökad jämställdhet. Det sker i tre olika nivåer.

– Det ena är att vi själva ska vara jämställda. Det andra är att det för kvinnor och män ska vara lika stor chans att få de medel vi delar ut, och det tredje är att resultaten av projekten som vi finansierar i lika stor del ska komma kvinnor och män till godo. Det är jämställdhet på många olika plan.

Av de ansökningar som Vinnova får in är ungefär 70 procent av projektledarna män, och bara 13 procent av styrelseledamöterna hos de företag som får finansiering är kvinnor. En del av arbetet innebär att myndigheten granskar sig internt för att se om det är några fel i deras processer, om de gör fel bedömningar eller diskriminerar kvinnor på något sätt.

Breddning av innovationsbegreppet

En annan del är att marknadsföra nya och ompaketerade utlysningar så att de i högre grad ska tilltala kvinnor. Vinnovas generella utlysningar har ett tekniskt rykte och det vill de komma ifrån genom att istället fokusera på tjänsteinnovation.

– Om man säger innovation tänker man ofta på en grej som gör ont om man tappar den på tårna. Men innovation för oss är ett tänkesätt, ett förhållningssätt till vad man gör i sitt yrkesliv och sin vardag.

Jan menar att människor omedvetet tänker på teknik och naturvetenskap som manligt kodat medan samhällsvetenskap och humaniora, som oftast är tjänster, är kvinnligt kodat. Om vi då uppfattar innovation som främst en teknisk produkt, kan det avskräcka kvinnor.

– Jämför man med hur män och kvinnor representeras i de olika subkategorierna är det mycket fler kvinnor som är inblandade i tjänsteinnovationer och ännu fler som håller på med affärsmodeller och andra, inom citationstecken, mjuka saker. Genom att vi breddar innovationsbegreppet och börjar diskutera på ett annat plan får det en helt annan diskussion som intresserar både kvinnor och män.

Vinnova vill inte presentera sina nya utlysningar som särskilda kvinnosatsningar på grund av risken för stigmatisering och rekyleffekter. Istället provar de nya metoder.

Tar tekniken till kvinnorna

Trots att branschen har börjat uppmärksamma jämställdhetsproblematiken med initiativ och satsningar som ska attrahera kvinnor att satsa på tech har de visat sig ha väldigt liten effekt.

Vinnova gjorde förra sommaren en analys av sådana satsningar som genom att pinpointa tjejer försöker få dem att vilja utbilda sig inom teknik och naturvetenskap och även jobba inom den sektorn.

– Det är i all välmening man gör dessa kvinnosatsningar, men det händer ingenting. I bästa fall har de inte gjort läget sämre, säger Jan.

Efter den analysen fick Vinnova fundera på varför sådana satsningar inte fungerar.

– Vi insåg då att alla de här satsningarna går ut på att få tjejer till något, man ska försöka attrahera tjejer från något till något annat. Underförstått: det dom är intresserade av är sämre än det som du vill marknadsföra. Omedvetet säger man då att deras kvinnliga intresseområden, som kosmetika, mode och film, inte är riktiga områden, medan teknik och naturvetenskap är mycket finare, att det är mer på riktigt.

Vinnova är något på spåret när arbetsmetoden går ut på att om en sak inte fungerar får man prova något annat. Istället för att peka ut kvinnor som en specifik grupp testar Vinnova nu att ta tekniken och naturvetenskapen till kvinnorna. För L’oréal är inte mindre innovativa än Sandvik, som Jan poängterade.

Föreställningarna om att kvinnligt är mindre värt än manligt är däremot gravt problematiska och när det kommer till jämställdhet inom tech-branschen och entreprenörskap kommer det att krävas mer omfattande strukturella förändringar innan vi är i balans.

Vinnova utlovar tills vidare jämställdhet och deras utlysningar är värda runt en halv miljard om året. Som kvinnlig entreprenör är det värt att uppmärksamma att dessa pengar finns att söka!

Jeanette Kalafatidis Lindberg är socialantropolog och arbetar som omvärldsanalytiker på Docere Intelligence. Hennes främsta projekt är trendsajten Buzzter som publicerar spaningar och analyser, ger ut rapporter och arrangerar olika trendevents. Hon har tidigare skrivit åt Digital Teknik. Du når Jeanette här.