Sedan falska nyheter började blottas i digitala medier förra året har allt fler förstått värdet av källkritik. Idag får unga lära sig att källgranska sitt digitala medieflöde. Det räcker inte för att stoppa falska nyheter, men med ansträngningarna kommer andra positiva effekter.
I somras presenterade forskare vid University of Washington ett framgångsrikt resultat med att skapa verklighetstrogna videor på personer som talar utifrån ljudklipp. Metoden bygger på en läppsynkningsprocess där ett tränat neuronnät omvandlar ljudfiler med en persons tal till realistiska munformer som sedan placeras i ett ansikte i en video.
För att resultatet ska bli lyckat bör det vara röst och ansikte från en och samma person, och än så länge krävs det ett relativt stort arkiv av röst- och videoinspelningar för att den artificiella intelligensen ska kunna tränas. Därför valde forskarna att syntetisera Barack Obama och resultatet är en läppsynkroniserad video på honom som framstår som trovärdig.
Det finns många fördelar med den här metoden, bland annat för att förbättra videokonferenser och samtal via tjänster som Skype eller Messenger som ofta drabbas av dålig upplösning. Den skulle kunna möjliggöra läppavläsning av röstsamtal för hörselskadade och potentiellt sett skulle man faktiskt kunna föra en konversation med en historisk figur. Visst låter det bra?
På riktigt fast falskt
Men tekniken som sådan kan även innebära en risk för att man i nyhetsflödet kommer att mötas av videor på människor som säger något de vid olika tillfällen sagt, men som har syntetiserats ihop till en video utanför de ursprungliga sammanhangen. I videon med Obama är hans tal skapat utifrån flera olika inspelade intervjuer och samtal, varav några utspelade sig för över 20 år sedan.
En sådan typ av ”real fake”-video kan vara mycket skadligare än en som helt och hållet är falsk, eftersom den på grund av hög verklighetstrogenhet lätt kan uppfattas vara sann.
Generellt har det blivit svårare att sortera mellan sanna och falska nyheter i det digitala medieflödet, för det finns bedragare därute som insett att det finns mängder av pengar att tjäna med så kallade trollfabriker. Och de kan alla trix för att få informationen de sprider att framstå som trovärdiga och nå ut med dem till en mottaglig publik.
Låt säga att verktygen för att skapa AI-genererade real fake-videor hamnar i händerna på trollen. Det kommer alltså att innebära ytterligare en risk att falla i falskhetsfällan.
Satsningar på unga
Just bilder och filmer är särskilt effektiva känslobärare, vilket kan göra att man blir mindre kritisk till budskap de förmedlar. Att mer eller mindre alla barn kollar på YouTube och majoriteten använder sociala medier får därför självklara konsekvenser om det i högre grad kommer in realistiska videor med falska nyheter och budskap i flödet. Digitala infödingar har redan i dag en ansenlig mängd digital information att värdera och de är visst inte särskilt bra på det.
Positivt är att nya metoder och anpassat material för källkritik i digitala medier har börjat ta plats i skolan, och ett flertal satsningar genomförs för att träna ungas förmåga att granska äktheten i de nyheter som dyker upp i deras flöden.
Bland annat har Statens Medieråd tagit fram nytt undervisningsmaterial för kritiskt granskande av bilder och propaganda. Massexperimentet Nyhetsvärderaren som genomförs bland högstadie- och gymnasieelever nu i september ska ge forskare kunskap om hur trovärdiga ungas nyhetsflöden är samtidigt som de deltagande ungdomarna får lära sig om källkritik anpassat till digitala medier.
Vuxna och källkritik
Men en stor del av befolkningen klassas inte som unga, så vad gör man för att alla andra ska bli bättre på att genomskåda falska nyheter? Forskning visar att det inte räcker med att vara högutbildad eller att ha ett allmänt kritiskt förhållningssätt för att klara av uppgiften. Inte heller har vuxna Millennials någon fördel. Expertis på källkritisk granskning i digitala medier går utanför alla givna ramar.
Checklistor och guider för att undvika spridning av falska nyheter är nog den mest offensiva metoden för att få den vuxna befolkningen att lära sig om källkritik på nätet. Thomas Nygren, forskare i källkritik vid Uppsala universitet och en av dem bakom Nyhetsvärderaren, menar att checklistor verkar ha en begränsad effekt. Trollfabriker använder sig av samma checklistor, fast i motsatt syfte.
Medborgarens demokratiska plikter
Statsminister Stefan Löfven skrev i en debattartikel tidigare i år att:
”Uppgiften att vara källkritisk, att hålla sig informerad och att inte sprida oriktig information är [förutom myndigheters] även ett ansvar för alla samhällsaktörer: politiska partier, organisationer och mediebolag. Även vi som enskilda medborgare har en plikt att motverka falsk information som undergräver våra demokratiska principer.”
De insatser han i artikeln presenterar närmar sig däremot inte svaret på hur enskilda medborgare själva ska ta sitt ansvar med att motverka falsk information, utan snarare vad andra aktörer bör göra för att förhindra att den överhuvudtaget når ut.
Mycket kritik har lagts på de stora internetaktörerna och efter det amerikanska presidentvalet förra året kände sig aktörer som Google och Facebook sig pressade att ta sitt ansvar. De säger sig nu föra ett fullskaligt algoritm-krig mot falska nyheter på sina plattformar.
Tekniken får städa upp
Det hjälper inte att vara en digital inföding, högutbildad, ung eller gammal. I stort sett alla utom den begränsade gruppen av professionella nyhetsgranskare har visat sig vara dåliga på källkritisk granskning i digitala medier. Förhoppningsvis kommer de satsningar som i dag görs på unga att leda till ett mer grundläggande kritiskt förhållningssätt till information i digitala medier, men tills vidare får man sätta tillit till den informerade medborgaren.
Kanske får man också rikta en blick mot syndabocken. Statsministern påtalar i samma artikel som tidigare nämnts den digitala teknikens skuld i att göra spridningen av falsk information mer effektiv och kraftfull.
Han har en poäng i det. Utan sociala medier och internet för den delen hade vi knappast stått inför just det här problemet. Och hela tiden kommer det nya digitala påhitt som ändrar förutsättningarna, så som ett AI-system som kan generera högkvalitativa real fake-videor.
Det jag däremot tidigare inte nämnt är att samma system som kan skapa realistiska läppsynkroniserade videor också har potentialen att detektera falska videor. Det är ganska uppenbart. För hur svårt det än är för det mänskliga ögat att se hur videon på Obama manipulerats kan självklart en AI göra det.
De lärdomar om källkritik i digitala medier som unga nu får är en nödvändig baskunskap som till och med kan stärka demokratin. Men trots det motsägelsefulla i det så kommer det framförallt att vara tekniken som städar upp efter sig själv och för den främsta kampen gentemot falska nyheter i framtiden.
Om skribenten
Jeanette Kalafatidis Lindberg är socialantropolog och arbetar som omvärldsanalytiker på Docere Intelligence. Hennes främsta projekt är trendsajten Buzzter som publicerar spaningar och analyser, ger ut rapporter och arrangerar olika trendevents. Hon har tidigare skrivit åt Digital Teknik. Du når Jeanette här.
Vill du få tillgång till veckobrevet för DF Analys?
Jag förstår inte hur det går ihop att säga att vi får ”sätta vår tillit till den informerade medborgaren”, när man precis i meningen före har konstaterat att ingen medborgare, oavsett hur välinformerad, annat än ”den begränsade gruppen av professionella nyhetsgranskare” har den förmågan. Det verkar tyvärr orealistiskt optimistiskt. Det är inte realistiskt att hela befolkningen ska förvandlas nyhetsgranskare av proffs-kaliber. (Lika lite som att alla blir proffs-programmerare, pross-arkitekter, osv.) Det kommer aldrig att hända. Jag tycker snarare slutsatsen blir att det är kört.
Den dagen då alla bevis för någots äkthet lika gärna kan vara förfalskade (och där är vi väl näst intill redan, och än mer så nu mer fake-videor), då kommer det inte längre att hjälpa att vara källkritisk. Man kan vara hur källkritisk som helst själv, men det finns inga tillräckligt trovärdiga bevis för att övertyga någon annan om vad som är sant eller inte, eftersom det är fullt möjligt att de också kan vara falska. Ska vi t ex skicka videon till analys? Hur vet man att analysatorn heller är trovärdig?
För att göra mig mer optimistisk, skulle någon behöva peka på hur man ska kunna ta fram ovedersägliga bevis för vad som är riktigt eller inte, och som fortfarande kommer att vara hållbara när mer eller mindre allting kan förfalskas, och när inte alla kan ha personlig förstahandskännedom om allting som är sant eller ej.
Intressant kommentar Kristoffer. Kanske det växer fram någon slags ny teknik för att bevisa orginal eller sanning.