Skolans nya uppdrag är större än programmering på schemat

För några veckor sedan kom regeringsbeslutet som många har väntat på: Från och med hösten 2018 ska elever i den svenska grundskolan lära sig programmering. Men det nya uppdraget handlar om mer än så.

Även om mycket av den offentliga debatten kring den nya läroplanen har kretsat kring just programmering handlar regeringsbeslutet om mycket mer än så. I pressmeddelandet från den nionde mars dyker programmeringen upp först en bra bit ned i texten.

Det centrala begreppet är istället ”digital kompetens”.

Det har länge funnits en arbetsmarknadsaspekt i diskussionen om programmering i grundskolan. På många håll, bland annat från arbetsgivarnas sida, finns en oro över att inte tillräckligt många söker sig till tekniska utbildningar på universitetsnivå. Det finns många projekt för att tidigt försöka väcka barns teknikintresse. Som en del i den argumentationen har frågan om programmering i grundskolan lyfts.

Och som en konsekvens av det har man under de senaste åren gång på gång sett politiker, lärare och andra som tycker att ett ökat inslag av digital teknik i skolan upprepade gånger svara på frågan om tanken är att alla ska bli programmerare.

Svaret har alltid varit ett tydligt nej.

Med den nya läroplanen får de som vill en möjlighet att lära sig tidigare. Men alla ska inte bli programmerare.

Däremot är alla del av en samhällsutveckling där den digitala tekniken tar plats på allt fler ställen och påverkar vår vardag allt mer, på allt fler sätt.

Därför behöver alla en grundförståelse för hur tekniken fungerar. Och därför begreppet ”digital kompetens”.

En fundamental transformation

De ändringar som nu kommer att genomföras handlar om rektorers och lärares uppdrag, om skolbibliotekens roll och om undervisningen i enskilda ämnen. Programmeringen finns med, men inte som eget ämne utan som en del i framför allt teknik och matematik. I ”digital kompetens” ligger också en förbättrad källkritisk förmåga, att kunna använda digital teknik för att ”lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt”, att kunna arbeta med digitala texter, medier och verktyg. Och så, till slut, att kunna använda och förstå digitala system och tjänster och utveckla en förståelse för digitaliseringens påverkan på individ och samhälle.

Här finns ett tydligt uppdrag för undervisningen i samhällskunskap, där lärarna kan lyfta många olika aspekter av digitalisering, hur tekniken regleras, vem som bestämmer över internet, hur algoritmer väljer ut innehållet vi hittar hos Google eller på Facebook, ansvarsfrågor kring självkörande fordon, vilka möjligheter och problem finns med elektroniska val och så vidare. Och allt detta blir givetvis enklare att resonera kring om det finns en tydlig förståelse för att datorer inte är magiska, att de utvecklare som bygger systemen har ett oerhört stort inflytande över hur de fungerar.

Och här närmar vi oss de utmaningar som skolan nu står inför. När jag är ute och föreläser för lärare om digitaliseringen och kopplingen till deras vardag och undervisning brukar jag ofta inleda med en fråga om sökmotorer: När ni eller era elever söker efter något på nätet, vad avgör vad som hamnar överst i resultatlistan?

Den vanligaste gissningen är att det är en plats man kan betala för. Ytterst få har reflekterat över de algoritmer som faktiskt vaskar fram träfflistan, eller vem som konstruerat dem.

Kunskapen släpar efter

Nu har skolans huvudmän runt om i landet ett drygt år på sig att se till att lärarna har den kompetens de behöver med start höstterminen 2018. Det går att börja jobba enligt de nya kraven tidigare, men från och med augusti nästa år är det skarpt läge. Och det finns en oro för hur den svenska skolan ska hinna med i svängarna, bland annat uttryckt av Lärarförbundet i en kommentar:

En av de största förändringarna innebär att programmering införs som ett tydligt inslag i teknik och matematik. Men idag är det få lärare som har kunskaper i programmering. Ändringarna i läroplanen borde inte träda i kraft förrän alla lärare som har behov av kompetensutveckling har fått den.

Problemet är att det är svårt att se ett uppenbart alternativ till att göra som nu, att komma upp på banan så fort som möjligt. Teknikutvecklingen står inte still.

Givetvis är det ett stort jobb som nu måste utföras, och än är det inte klart hur det ska finansieras. Men det finns många lärare på många skolor runt om i landet som redan kommit igång, och som sprider sina erfarenheter och tankar i grupper på Facebook, i egna bloggar och i andra kanaler. Ta rygg på dem! Skolverket har börjat ta fram material som publiceras på myndighetens lärportal.

Beslutet är inte heller en överraskning. Läraren Jacob Möllstam skriver i ett blogginlägg:

Generellt sett handlar det om att det allt sedan 2011 har funnits möjligheter att finna stöd för att undervisa för att stärka elevers digitala kompetens men att det också varit såpass tolkningsbart att det inte varit självklart för alla. Sådana otydligheter leder till växande kunskapsklyftor mellan huvudmän, skolor och klassrum. Därför är det bra att läroplaner och kursplaner förtydligas.

Gustav Fridolin är inne på samma spår i en artikel i tidningen Skolvärlden:

– Bristen på nationellt ansvarstagande för digitalisering av skolan har lett till att man jobbar väldigt olika och har kommit väldigt olika lång i olika skolor i Sverige, säger Fridolin och fortsätter i samma artikel:

–Vi pratar ibland om att vi har en internetgeneration, som om alla unga automatiskt skulle ha den kompetens som behövs för att hantera digitala verktyg. Så är det inte. Unga människor har olika tillgång till teknik. Alla elever ska få med sig digital kunskap i skolan, skolan ska överbrygga klyftor – inte vidga dem.

It-branschen engagerar sig

Vad betyder det här för dig som jobbar i it-branschen? På sikt att din arbetsgivare kanske förhoppningsvis får lättare att rekrytera kompetenta kollegor. De som inte blir dina kollegor blir kunnigare användare, som kommer att ställa större krav.

Här och nu kan du prata med dina chefer, och kanske uppmana dem att bidra på de sätt som de kan. Varför inte hörsamma IT- och Telekomföretagens upprop, där man till hösten sjösätter ett mentorsprogram där ledare i it-företag träffar rektorer. Du kan också erbjuda dig att hjälpa dina barns lärare igång med Scratch eller något annat av de programmeringsverktyg som är på väg in i klassrummen.

Eller så hakar du på något av Dataföreningens initiativ, Digital kompetens i skolan och Digitalverkstan.

Anders Thoresson har bevakat IT och telekom sedan 1999, först som reporter på Ny Teknik och sedan 2006 som frilans. Genom åren har hans texter bland annat publicerats i Dagens Nyheter, Dagens Industri, Forskning och Framsteg, IVA Aktuellt och Ny Teknik. Han har också skrivit flera Internetguider åt IIS och gör poddcasten Digitalsamtal. Du når Anders via hans webbplats.