Vad händer med sanningen på nätet?

2016 går till historien som året då värdet av sanning fick sig en rejäl törn och bristen på källkritik nådde sin kulmen. Desinformation sprids i dag med vindens fart och vi tar ohämmat till oss fakta från tveksamma källor. Vad driver osanningarna och vad går att göra åt det?

Det är inte först i år som insikten om att allt på internet inte är sant har nått oss. Men ett par särskilda händelser har lett till en flodvåg av desinformation, vilket har uppmärksammat denna negativa trend. Problemet är däremot inte begränsat till dessa händelser, det finns överallt. Boven i dramat som jag beskriver nedan är internet i allmänhet, och sociala medier i synnerhet. Utvecklingen som skett med de sociala medierna har i allra högsta grad medverkat till desinformationens år.

Falska nyheter svämmar över på sociala medier

Post-truth utsågs nyligen till årets ord av Oxford Dictionaries. Omnämnandet av ordet i engelskspråkig media har ökat drastiskt det senaste halvåret, och medvetenheten om ordet är numera stor.

Post-truth beskriver situationer då anspelade känslor och personliga övertygelser väger tyngre än objektiva fakta vid skapandet av folklig opinion. Med andra ord, grunden som våra åsikter bygger på behöver nödvändigtvis inte vara gjord av sanning. En förklaring till vad som bidragit till detta återkommer jag till.

Ökningen av post-truth i media sammankopplas med framförallt två stora politiska händelser; Brexit-omröstningen i Storbritannien och presidentvalet i USA. Inför båda dessa händelser rapporterades det om hur falska nyheter spreds med syfte att påverka väljarna åt en särskild riktning. Under de tre sista månaderna av den amerikanska valrörelsen genererade falska nyheter större uppmärksamhet än sanna på Facebook, enligt en analys av medieföretaget Buzzfeed. 17 av de 20 falska toppnyheterna talade tydligt för Trump.

Kort efter valet försvarade däremot Mark Zuckerberg innehållet på Facebook och hävdade i ett inlägg att 99 procent av det användarna ser är autentiskt. Att spridningen av falska nyheter på Facebook skulle ha bidragit till valresultatet beskrev han som ’extremt osannolikt’.

Bekräftelse av åsikter väger tyngre

Vid närmare eftertanke är sociala medier inte boven, snarare brottsplatsen. Det går nämligen inte att belägga dem med hela skulden. Tack vare sociala medier har alla med en internetuppkoppling fått en röst och en möjlighet att göra sig hörd. När den rösten missbrukas blir sociala medier istället globala spelrum där desinformation sprids huller om buller.

Algoritmerna som mer och mer används för att styra våra informationsflöden på sociala medier gör sig också skyldiga till att göra osanningarna snabbt sprids. Med ”bättre” algoritmer blir våra världsbilder ännu smalare än de redan är på grund av att informationsflödet blir så enkelspårigt och konsekvent förstärker det vi redan tror på.

Det här är såklart oroväckande. Vi människor har nämligen en tendens att ta till oss mer av det som bekräftar de åsikter vi redan har, och när vi möts av information som stärker vår personliga övertygelse riskerar källkritiken att utebli. Kombinationen av den filtrerade verklighet vi ser genom sociala medier och den ökande spridningen av falsk information under året är en bidragande orsak till varför sanningsgrundade åsikter tappat sitt värde.

Tillförlitligheten brister

En effekt av sanningsproblematiken på sociala medier är de tveksamheter som uppstår kring vem man egentligen kan lita på. Värnar man om sanningen får man lov att se med det granskande ögat på alla nyhets- och informationskällor. Även de seriösa kan falla i clickbait-fällan och vilseledas av virala nyheter.

Detsamma gäller för privatpersoners engagemang. Det är lätt att utan vidare tro på det kompisen delar, om det är en person som vanligtvis är trovärdig, men även den mest källkritiske kan slinta med omdömet och i en svag stund av övertygelse skicka i väg en osanning ut i cyberrymden. Konsekvenserna av ett litet sanningshaltande snedsteg kan bli lindriga, men i förlängningen bidrar det till det buffel och båg-klimat som råder i dag.

Behov av åtgärder

Frågan om vem man ska hållas ansvarig för att ordet post-truth får sammanfatta detta år dyker upp. Är det de sociala medierna, eller är det de som sprider osanningarna? Facebook är i grund och botten bara en plattform som är fylld med inlägg som är signerat användarna.

Men hur ska man få dryga miljarden användare att hålla sig till sanningen? En övermäktig uppgift kan tyckas, men Metros projekt Viralgranskaren gör tillsammans med Internetstiftelsen i Sverige ett tappert försök att utbilda oss svenskar i att granska det vi läser med sin guide Källkritik på internet.

Som värd för spelplanen där osanningar sprids är Facebook och andra sociala medier skyldiga att göra något för att försöka förhindra att den negativa utvecklingen får ännu mer luft under vingarna. Att visa att man står upp för värdet av sanningsgrundad fakta känns självklart. Inte minst för den egna trovärdighetens skull är det nödvändigt att rensa upp bland bluffmakare och aktivt motarbeta spridningen av falska nyheter. För ingen vinner på dem i längden.

I ett andra inlägg gällande sanningshalten på Facebook meddelade Mark Zuckerberg att skarpare åtgärder för att stoppa desinformation på nätverket ska vidtas. Framförallt ska tekniken, gissningsvis algoritmerna, förbättras för att kunna detektera osanningar innan någon hinner se dem. Dessutom har det redan nu blivit lättare för användare att rapportera inlägg som inte upplevs som sanna.

Det är tveksamt att Zuckerberg jublar över uppgiften. Att i större omfattning stoppa inlägg på nätverket strider mot den demokratiska ståndpunkten som Facebook säger sig värdera så högt - att alla ska ha en röst.

Men om sanningen ska fram är det nog bäst att Facebook agerar.

Jeanette Kalafatidis Lindberg är socialantropolog och arbetar som omvärldsanalytiker på Docere Intelligence. Hennes främsta projekt är trendsajten Buzzter som publicerar spaningar och analyser, ger ut rapporter och arrangerar olika trendevents. Hon har tidigare skrivit åt Digital Teknik. Du når Jeanette här.